Köpa strandfynd?

Vackra bitar av glas som slipats av sanden hittar man ju på stranden ibland. De är fina, så man tar hem dem, lägger dem någonstans där de syns och minns sen den där dagen när man hittade dem. Naturligtvis skulle det inte bli samma sak om man gick och KÖPTE såna glasbitar, eller hur? Men. Tänk igen, för det fick jag göra nu. Och kolla på de här....

....som någon plockat på Hawaii...

...och de här, från Lake Eries stränder....

...och en burk full med glas från en strand i Washington State. Du kan köpa de här på etsy, sök på "beach glass". Jag gillar i alla fall tanken på att någon annans strandfynd läggs i ett paket och skickas, tvärs över hela världen, till mig. Kanske kan man komma fram till något slags byteshandel? 

En bild, en bräda och en påse

Vad göra. Den här bilden. Älskar den. Den är från etsy, och vad det handlar om är den där påsen surfingbrädan ligger i. Som någon syr och säljer. 

Men vad ska jag göra nu när den här bilden gjort mig alldeles till mig? Börja sy såna där påsar? Vad ska jag med dem till? Kan man virka dem? Ska jag sätta upp bilden på väggen? Hur? Eller ska jag bara köra den här låten arton gånger till? Eller ska jag skriva ett ganska förvirrat blogginlägg om saken?

En brann nästan upp

Två heldagar på Bokmässan i Göteborg. Lyssnat på seminarier om kreativitet, psykisk ohälsa, krig och kärlek, bokens framtid och sett Jonas Gardell nästan brinna upp. Så mycket inspiration, så mycket idéer. Nu vill jag sätta mig i ett av de här husen och skriva, rita, planera och prata högt med mig själv. Bilden tagen en tidig januarimorgon i Del Mar utanför San Diego. Om jag åker till andra sidan jordklotet blir jag nämligen en morgonmänniska, powerwalkar klockan sju på morgonen, hejar på surfare och joggare. Jag ska dit igen. Det där ljuset, den klara luften som aldrig blir för varm. Och det ångande jättestora havet. Ojoj. Det är så man nästan brinner upp.

Bra jobbat där

Muuto är otroligt bra på att skapa inspirerande miljöer där deras moderna, avskalade design får både själ, kött och blod. 

Skogstokig

Alla hus kan ju inte ligga vid havet. Det skulle bli väldigt trångt. Men det finns hus som inte ligger vid havet som ändå gör det. I Los Angeles finns många exempel på s k Case Study Houses som klättrar längs bergen och har en helt magisk utsikt över staden, och naturligtvis någonstans vid horisonten, havet. Vi hade ett reportage från ett hus i Metro bostad förra veckan som fick mig att tänka på LA, Case Study Houses och filmen North by Northwest. Det här huset ligger dock inte ens i närheten av havet utan mitt i skogen, utanför skånska Örkelljunga. Där vill jag aldrig, aldrig någonsin bo. Men gärna i ett sånt här hus, någonstans på Hallansåsen med utsikt över Skälderviken och Kullaberg...

Bilder: Peter Carlsson. Arkitekt: Henning Larsen Architects 

Husen är en del av Woodlands Country Club. Metro Bostad kan du läsa här. 

Blått tak?

 Jaa tack. Klarblå junihimmel.

Snapper Lodge

När man talar om en marin stil på våra breddgrader är det ofta en marinblå/vit/röd mix av stjärnor, snäckor och ränder man menar. Läs: Lexington+Gant gone bananas. Här, i Snapper Lodge, Newport Beach, Sydney hittar man en helt annan marin stil. Det är möjligt att det ser ut så här i vart och vartannat hus i Australien och att det här är någon australisk motsvarighet till inredargantfjant som gått bananas, men det är jag i så fall lyckligt ovetande om. Jag bara gillar. Någon som vill flytta in? Det går bra.

Gillar färgpaletten

Det är dämpat. Och lite svalt. Det är höst. Det vita ljuset utanför känns uppfriskande. Gillar lampan!

Bild från Apartment Therapy

Brittany Stiles, Newport Beach, CA

Tror att jag hittat en ny bloggfavorit idag, inredare Brittany Stiles i Newport Beach, California. Här ett av hennes moodboards inför ett jobb. Jag gillar framför allt den röda accentfärgen och de slitna ytorna. Den amerikanska beach house-stilen kan annars bli lite för blek, lite för perfekt matchad och putsad.

Instagram

Instagram är en fantastisk uppfinning. En dagbok fylld av minnesbilder, att dela med andra. Följ mig gärna på Instagram - jag är stinalo - då kan det hända att du får se lite mer av mitt liv. Och att du får ett och annat beach house-inspirerat shoppingtips. De här fina askarna hittade jag på Sohoma på Friisgatan i Malmö igår, på en solig promenad på väg från avsmakningen av årets årgångsglögg från Blossa på Grand. Den smakar ingefära och yuzu. Och jättegott.
Askarna? Ja just det. Jag betalade 78 kronor för de här tre. Lite knasig affär. Jätteknasiga priser. Askarna ska jag ha i stugan: fiskar och naturfiber, det blir finfint det.

Bygatan i Vejbyslätt

En av mina somrars höjdpunkter är den årliga byaloppisen i Vejbyslätt. De boende ställer ut vad de har till försäljning längs med byns två, tre gator. Jag brukar också passa på att titta in hos Marianne, som har butiken Bygatan. I veckans Metro Bostad har vi ett reportage från Mariannes hem, gjort av Anna Braun och Sofi Sykfont. Här några av mina favoritbilder. Gillar arrangemanget ovanför soffan - en turkos baddräkt i frotté blir min nästa loppisspaning. Och så ska jag virka en gul sol att sätta mitt på. Ryser. Frågan är om sommarlängtan inte är ljuvare än själva sommaren.

Foto: Sofi Sykfont. Du som inte bor i Skåne och får Metro Bostad i brevlådan kan läsa den här. 

Nya stilen med Clooney

Nu kan det ju vara så, att någon oroar sig för att jag inte regelbundet kommer att fortsätta skriva om Clooney här på bloggen sen jag bytte stil. Denna någon behöver alls icke oroa sig. För vi är aldrig mer än ett par steg från Clooney. Så här: stilen på bloggen är ju lite beach house nu. Och var finns det en massa beach houses? Jo, på Hawaii. Och vilken film gav mig en massa inspiration till nya bloggstilen förra året? Jo, The Descendants. Och vem spelar huvudrollen i The Descendants. Jo, Clooney. Så. Har ni inte sett filmen så gör det - underbar stämning, härliga miljöer och så Clooney förstås. Ett litet trovärdighetsproblem finns dock. Clooneys fru är otrogen mot honom. Hahahahaha. Som om!
Klicka på klippet ovan och hör Dennis Kamakahi i Ulili E från filmen The Descendants.

Tonårshäng i Venice

Rubriken låter mysig, och bilderna ser ut att föreställa ett trendigt designerhem. Men det är ingen som bor i det här huset; det är en samlingsplats för behövande tonåringar i Venice, California. Ett projekt med en tanke om att ge de unga någonstans att vara, som inte ser ut som de slitna härbärgena de annars är hänvisade till.

Inredare: Allan Dallatorre

Foto: Erica Bierman

Blått, blått, blått...

jag vill ha mycket blått. Som den här nya salladsskålen ur Blå Elements från Royal Copenhagen.

You bring the ocean I'll bring the motion

Har lyssnat mycket på den här låten på sistone, men kollade videon först idag.
Och den måste naturligtvis upp här. Tryck på play och plocka fram dina groovigaste moves innan det är läggdags. Det tänker jag göra.

Rätt med rotting

I ett beach house är detaljer av rotting obligatoriska. Men tänk nu för allt i världen inte på våra svenska nytillverkade uterumsmöblemang med bulliga, blommiga dynor. Nej, det ska vara något udda, och gärna med några år på nacken. Som soffan på bilden här ovanför. En sån har i alla fall inte jag sett i någons uterum. Nedan några roliga rottingfynd på Blocket just nu!

Älskar de här! 1950-tal

Rätt fula och förmodligen nya, men kanske tillräckligt knäppa för att bli ljuvliga med lite solgul färg?

Ja någonstans måste man ju förvara sommarspriten. 

Det är lite 80-tal och Dynasty över den här, 

men undviker man bara aprikosa väggar till tror jag den funkar!

Jag har två sådana här i min stuga, som nattduksbord. 

Köpta för inte mer än ett par tjugor styck på loppis.

Ljuva 60-tal! Hippietronen nummer ett - come to mama!

Josef Frank beach house style

Tänkte på Josef Frank häromdagen. Hur jag egentligen gillar de där mönstren. På tapeter, textilier. Men sedan medelklassakademikerinredningsnördpacket (i vilket jag ingår) kidnappat dem, gjort fondväggar av dem och tvångsparat ihop dem med Pilasterhyllor och Ph-lampor har de lite tappat sin kraft.

Sen tänkte jag, att om jag hade det där beach houset någonstans i södra Californien, så hade jag helt utan tanke på detta medelklassakademikerinredningsnördpacket (ur vilket jag då hade flytt, puh!) kunnat välja just den här tapeten, Eldblomma i blått, i en hall eller ett gästrum. Som en påminnelse om det gamla hemlandet. Men så långt från medelklassakademikerinredningsnördpacket skulle han alltså behöva ta sig, den gode Josef Frank, för att få tillbaka sin kraft. 

Foto: Svenskt tenn