måndagen den 30:e januari 2012

Gammal ångest i ny förpackning


Jag vill gärna ge Bonnier Pocket pris för bästa rubbe där. "Gammal ångest i ny förpackning." Underbart.
Det handlar om förlagets "vårklassiker". Och snygga är böckerna också - illustrerade av Tzenko Stoyanov. Gillar särskilt de svarta kanterna på sidorna. Det är kul att se hur förlagen hittar nya grepp och nya vägar till våra bokhjärtan då den digitala världen tar över allt mer. Böcker i ny design, fiffiga koncept och snygga paketeringar väcker kärleken till böcker om och om igen. Pryder sin plats i bokhyllan, nattduksbordet, i handväskan. Glöm inte läsa dem bara. Av Bonniers fyra vårklassiker har jag läst två: Kris av Karin Boye och Idioten av Dostojevskij. Min tonårsångest - i ny förpackning.

Inbjudande


Kolla vilken fin inbjudan jag fick! Jag vet knappt till vad, själva inbjudan är så fin att det räcker så.
Men ok, jag kan ju inte blogga den utan berätta: Utställningen Elements är gjord av Studio Tillsammans, Sara Garanty och Sara Stenvall, i samarbete med textildesignern Simon Key Bertman som tagit fram unika mattor för tillfället.
Elements bygger på fyra av de fem elementen som finns representerade i den ayurvediska livsstilen: Luft, Jord, Eld och Vatten. Elementen återkommer på Clarion Hotel Stockholms Spa, Elements Spa. Utställningen visas 9-12 februari på Clarion Hotel Stockholm.

Jag har bott på Clarion ett par gånger under bygget av spaet, och står nivån på det i proportion till hur mycket det lät att bygga det är det verkligen något ni bör kolla in!
Och som sagt - visst är det en fin inbjudan!

torsdagen den 26:e januari 2012

Drömmer i färg


Beach House i Long Island, New York. Kolla klädhängaren! Jag är inte mkt för den där naturtrenden med grenar som passar bättre hemma i skogen. Men med ett lager vitt färg framträder formerna fint, som här mot en himmelsblå vägg. Från LivingEtc.

Vårnytt från IKEA


Idag har IKEA visat vårnyheter. Men inte för mig, för jag är inte i Stockholm idag. Jag får nöja mig med den här bilden jag fick i mailen igår. Stefan var dock där, så gå in och kolla hos honom. Bland annat PS Vågö i nya färger - gillar den gula!
Snart är det sommar, tralalala.

onsdagen den 25:e januari 2012

Retroskärmar


Finfina lampskärmar från Jungle Bird, klädda i originaltyger från 60- och 70-talet samt en kollektion specialimporterade japanska mönster för barn. Jag tänkte på det där med inredningsgrejer för barn när jag var på Formex nu. Det finns väldigt mycket där att gilla även om man inte är ett barn.


måndagen den 23:e januari 2012

Nyheterna sitter i magen



Jag hör snack om att det var ont om nyheter på Formex den här gången. Ja, kanske det. Själv kan jag självkritiskt konstatera att så brukar jag säga när jag inte själv varit riktigt i form på en mässa. Det är en utmaning att flera gånger om året, inför ett hav av entusiastiska säljare och kreativa formgivare, hitta något som känns nytt. När jag känner så, har det faktiskt hänt att jag slagit mig ner i restaurangen i entréhallen, druckit vin och tittat på folk i stället. Men på motsvarande sätt har det faktiskt också hänt att jag hittat massor av nya intryck på en mässa där en enig, självutnämnd, kritikerkår klagat över bristen på nyheter.
Oavsett om känslan motsvarar det faktiska läget är det så här: känns en mässa uttjatad och allt ser likadant ut blir mässbesöket en större utmaning. (Om man fortfarande har hoppet kvar om att få ut något av mässan, och inte drar till baren direkt, vill säga.) Kursen genom hallarna är inte lika given och du måste känna efter mer själv. Jobbigt, jag vet. En mässa är överväldigande med alla sina intryck, och man behöver hjälp på vägen. Lyser hurtiga pressmeddelanden och flåsande pr-konsulter med sin frånvaro brukar jag använda mig av en annan guide. Min mage.
För vi behöver faktiskt inte matas med nyheter för att få ut något av en mässa. Alla vet vi vad vi gillar, det är bara att låta magen tala. Känns det rätt i magen – då blir vi inspirerade. Då spelar det ingen roll om det är nytt, gammalt, erkänt, prisbelönt, oansenligt, trendigt, fult, pudrigt pastelligt, bronsskimrande, trärent eller pinsamt ute. Känns det i magen, då är det på riktigt. På Formex i torsdags återanvände Jimmy Schönning ett riktigt bra föredrag från förra Formex om personlig inredning. Ja, ni läste rätt. Det var inte ett nytt föredrag. Men att få höra det igen gav mig ett mycket välkommet tillfälle att få reflektera och tänka till lite mer kring vad han sa. Klädd i brunt/svart/militärgrönt från topp till tå visade han bilder, bland annat från sitt eget hem. Som gick i samma färgskala, plus inslag av naturen (ta in naturen-trenden verkar vara för Jimmy vad handarbetet är för mig – gillar man något blir man förr eller senare inne). Men Jimmys budskap var inte att vi alla ska plocka in stenar och grenar. Utan att vi ska hitta våra egna, personliga detaljer. Riktigt bra tankar. Inte nya – men de kändes i magen, även denna gång. 


Entrén till Jimmy Schönnings hem. Det är ingen ny bild. Det är inga nya prylar på den, vad jag kan se. Men den talar till min magkänsla, där det alltid bor en liten längtan till södra Californien. Foto: Per Magnus Persson.


lördagen den 21:e januari 2012

Gästbloggat från Formex


Nu har jag gjort mitt första inläggFormex Magazine, där jag gästbloggar tillsammans med några av bloggkompisarna. Jag blir alldeles tokglad av att se oss tillsammans på samma ställe, nya inlägg kommer upp hela tiden. Jag kommer nog med ett eller ett par till innan mässan är över i morgon. Tack Charlotte, som styrde upp det här, och tack Formex som vågade släppa in oss. Titta nu in på Formex Magazine och läs mina och de andras inlägg. De som gästbloggar förutom jag är Hemtrender, Purple Area, Room & Serve, Fröken Kumlin, It's a House, Ica Carlsson, Me & Alice och Blogg by Maliin Stoor.

Bild från Nordals monter. En gammal rottingstol på loppis, ett antal meter mattrasor och så: tadaa! 

onsdagen den 18:e januari 2012

Vårkänning


Sitter på tåget mot Stockholm och Formex. Ser ut över det brunbeiga landskapet och tänker att nej, det blev ingen vinter i år. Och snart är det vår och sommar. Joooodå. Här lite stuginspiration för mig och alla andra lyckliga stugägare. Från Bloomingville








Och vad gör vi i helgen? Den som först kommer på hur man får ihop ett virkat överdrag till en pilatesboll - tipsa mig ;)
















My Precious


Senast för ett par veckor sedan var jag inne på Nordiska Galleriet i Stockholm och fingrade på my precious - Mats Theselius National Geograhics-skåp. Runt 30 000 kr går det loss på. Jag vet, ni känner inte mig, men jag kan berätta att det inte riktigt är på min prisnivå. Det är däremot alltid Ikea, och favoriten Billy. Som nu kommer i gul vitrin-modell. Nästan för enkelt blev det nu. Men men, jag ska ju fortfarande släpa hem den, och montera den. En gång bröt jag en lilltå när jag försökte sparka in en seg plugg i en Billy-hylla. Men slipper jag betala 30 000 kr för ett helt ok gult skåp är det lätt värt en tå till.

tisdagen den 17:e januari 2012

Drömd lägenhet


Jag är en radhusmänniska. Älskar mitt radhus, och trivseln i att ibland höra något litet ljud som inte kommer från min egen vardag utan någon annans. I mitt radhusområde ligger husen tätt, men människorna som bor här håller ett alldeles lagom avstånd till varandra. Man hälsar alltid, men behöver inte stanna och prata. Är man ute i sin minimala trädgård behöver man inte hälsa om grannen är ute på sin. Då råder ömsesidig, låtsad osynlighet. Så lyder radhuskoden, som är helt nödvändig för att vi inte ska komma varandra för nära och hamna i ett ofrivilligt kollektiv. Jag säger bara: Svenska hjärtan. Don't go there.
Jag har provat att bo i villa och det fungerade inte. Men dessförinnan bodde jag i ett antal mer eller mindre trivsamma lägenheter. Och ibland drömmer jag om att byta ut mitt nuvarande sjuttiotalsradhus mot en charmig lägenhet mitt i stan. I den drömmen ser lägenheten ut ungefär som den här, som just nu ligger ute till försäljning hos Stadshem. Den ligger i Göteborg, och där vill jag ju inte bo. Men ändå.








Bilder: Stadshem

Snyggt retroljud


Bang&Olufsen, som åtminstone för mig personligen står för vulgomachostereohifisystem från åttiotalet  (tänker t ex på Mickey Rourkes karaktärs vardagsrum i 9 1/2 vecka), vill bli lite roligare och har lanserat varumärket B&O Play som kommer att stå för "en mer lekfull och bärbar produktportfölj". Senast ut är ett samarbete med formgivaren Cecilie Manz. Den tydliga retrokänslan beror på att att Beolit 12 är en hyllning till Bang&Olufsens transistorserie Beolit från 1960-talet. Nu undrar ni vad den här maskinen gör, och hur den fungerar. Det gör jag med. Och jag har läst och läst i pressmeddelandet men jag förstår inte. Det är något med AirPlay. Och trådlöst. Men visst är den snygg? Och det är ju huvudsaken.

PS. På tal om snygg. Ni som bara sett de senaste årens sönderslagne och plastikopererade Mickey Rourke. Kolla 9 1/2 vecka. Rourke var i slutet av 80-talet det Clooney är för mig idag. Även en otroligt snygg film, av Adrian Lyne.

måndagen den 16:e januari 2012

Pantone hemma


Nyheterna inför Formex trillar in i brevlådan varje dag. Allt som lyser upp min vardag lägger jag i en särskild hög. Där hamnade just kortet från Serax, som gjort en kollektion krukor och vaser i samarbete med Pantone Universal Coloursystems.








söndagen den 15:e januari 2012

I form för Formex


Mycket jobb nu! Både jobbiga och roliga saker - jag ska snart berätta. Men just nu fullt fokus framåt. På torsdag är jag på Formex hela dagen för att suga åt mig nyheter, få inspiration och förhoppningsvis en hel del skratt med bloggvännerna. Jag kommer också att gästblogga på Formex blogg, tillsammans med några av nämnda vänner. Så vi hörs både här och där i veckan!

tisdagen den 10:e januari 2012

Trådar och tulpaner


Idag har jag varit och tittat på blommor. Det är inte ett av mina största intressen här i livet, men på söndag är det tulpanens dag och tulpaner är en blomma jag gillar. Och ranunkler. Eller vad de heter. Och kanske krysantemum. Men sen är jag inte så mycket för blommor. Inte för att det är något fel med dem. Eller att jag har något emot att andra gillar dem. Men det finns inget som gör mig så generad som att få en bukett blommor. Vill jag ha blommor kan jag köpa dem själv. Och det gör jag just nu. Tulpaner, tulpaner, tulpaner. Står alltid en bukett på köksbordet.
Idag var jag på Blomsterfrämjandets presslunch med anledning av själva tulpanens dag på söndag. Och där fick jag oväntad inspiration inom ett helt annat område; ett som ligger mig betydligt närmare hjärtat: TRÅDAR. Köp vaser på loppis, i roliga former, linda garn runt och tada! Så fint!
Jag intervjuade kreatör Mia från Blomsterfrämjandet lite närmare om tekniken, och här kommer några stalltips:

  • Använd hobbylim, och börja med att limma fast änden på garnet, låt torka. Sen börjar du vira, när tråden sitter fast. Då kan du dra och spänna tråden så att det blir jämnt och fint utan att den lossnar. Limma efterhand, ett par centimeter i taget.
  • Vira garnet från de smalare delarna på vasen till de tjockare. Innebär att du kan få byta håll några gånger under arbetet med en vas. Men börjar du på en tjockare del och virar mot en smalare är risken att det kasar ner.
  • Mohairgarn är bra om du känner dig osäker på om du kan vira jämna fina rader - luddet maskerar eventuella ojämnheter.

Och vill du se riktigt fina bilder på flera av vaserna, titta in hos min lunchdejt Susann!
(Hon hade riktig kamera med och, vem försöker jag lura, är ganska mycket bättre fotograf än vad jag är :)

fredagen den 6:e januari 2012

Fem om dan


Glada miner och goda tankar omger jag mig gärna med just nu. Postern "Five a Day"från ISAK är, liksom allt från företaget som drivs av illustratören Sandra Isaksson, glad och lagom retro. En del av försäljningspriset för varje poster går till organisationen Children on the Edge, som arbetar för barn som lever "on the edge" till följd av krig, naturkatastrof eller fattigdom.

tisdagen den 3:e januari 2012

Älskade jävla Malmö


Det finns en rå men hjärtlig stämning i Malmö som jag älskar. Här är man inte rädd för att säga vad man tycker. Eller, för den delen, att säga saker man egentligen inte alls menar, bara för att man hittat en glimt i någons öga som säger att "kom igen, vi tjabbar lite!". Det är inte farligt att bli förbannad på killen i närbutiken om bananerna är gamla, och han kan bli förbannad tillbaka för att du inte har jämna pengar. Men att människor skjuter ner folk på gatorna i Malmö, det har ingenting med det här att göra. Det är en sida av Malmö som jag inte tänker trubbas av inför, och som jag aldrig kommer att köpa. 
På fredag kl.17 hålls en manifestation mot våldet på Gustav Adolfs torg. Vi ses där.

måndagen den 2:e januari 2012

Uteplatsen, igen


Jag har en liten trädgård, eller en uteplats, ska man kanske kalla den. Just nu kan man definitivt inte kalla den något annat än en skräphög. Rester av sonens olika projekt (bitar av plastslangar, pet-flaskor, järnrör, rep- och brädstumpar, delar av gamla skateboards m.m.m.m) ligger utspridda över det som en gång kallades gräsmatta, och det som en gång kallades trädäck. Det är nästan svårt att se var gränsen går mellan de båda; båda är bruna med gröna fläckar. Jag vill inte ha någon gräsmatta, och jag vill inte ha något trädäck. Men jag vill gärna ha en uteplats jag kan använda. Som den här, bild från Sunset. Men som vanligt när jag letar inspiration till mina utemiljöer snöar jag in på sådana som ligger på en helt annan breddgrad än gråslaskiga Skåne...

Gerillabroderi


Det är jätteroligt att brodera korsstygn, men jag gör det aldrig eftersom jag inte vet vad jag ska ha resultatet till. Bonader, nej tack. För några år sen kom färdiga kit att köpa med moderna varianter av gamla visdomsord, men det kändes snabbt som en tillfällig fluga och inte särskilt originellt. Men här kommer det grejer: Gerillabroderi. Läs Åsa Linderborgs artikel i Aftonbladet här. Äntligen en mening med att brodera!
Du broderar helt enkelt något aktuellt och angeläget, och skickar in det till Aftonbladet som säljer alstren; pengarna går till Reportrar utan gränsers konto till stöd för att täcka de fängslade journalisterna Martin Schibbyes och Jonas Perssons rättegångskostnader. 
Konceptet Gerillabroderi är myntat av Astrid Loraas och Mona Pedersen som gett ut boken Geriljaboken (Magikon Förlag). Gerillabroderiet har nio fantastiska regler:

1. Du ska brodera sanningen om dig och dina vänner.
2. Man ska klippa broderiets band till kvävande gullighet och religion.
3. Man kan aldrig brodera ett sinnestillstånd tillräckligt nedrigt.
4. Du ska aldrig såra din nästa med mindre än fem stygn.
5. Du ska älska och förakta broderitraditionen, och hata och beundra den husliga fliten.
6. Du ska aldrig kopiera andras broderier, eller brodera prefabricerade mönster.
7. Undvik aldrig att brodera skandaler.
8. Du ska aldrig ångra dig.
9. Du ska sorglöst kunna bränna ditt broderi, men glatt ta vara på ramen.

Skicka in dina gerillabroderier till Kulturredaktionen, Aftonbladet, 105 18 Stockholm
Broderiet ovan har Åsa Linderborg gjort och jag har lånat bilden av Aftonbladet.se