Gott nytt år!

Min strand, där jag planerar att spendera en stor del av 2011. Oavsett väder och årstid. Gott nytt år på er alla!

Mina och andras trådar

Jag blir kär i ett garnskelett på NK men vågar inte mer än hålla handen.

"Mina trådar, tyst det är i husen....", ja ni känner väl igen julsången?
Det är Midnatt råder. Men i vårt hus heter den Mina trådar efter en felsjungning av en liten kille i släkten.
Den nya titeln slog an något hos mig och mina trådar är numera hela familjens benämning på mina olika påsar, lådor, korgar och säckar fyllda med garn. Jag virkar, stickar och håller på. Ibland tar jag bara fram de olika nystanen och sorterar dem, lägger olika färger bredvid varandra och funderar. Hm. Vad skulle det där kunna bli? Ibland blir det något, ibland inte. Men det gör ingenting, för jag älskar mina trådar precis som de är. De representerar alla idéer jag någon gång kommer att få, men jag känner ingen som helst stress över att jag måste göra något av dem NU.
För en tid sedan ärvde jag på omvägar två stora säckar fyllda med garn. Det var en kvinna som inte hade någon närmare anhörig som var intresserad av handarbete, men hennes närmaste ville inte bara göra sig av med hennes trådar. Kanske hade det något att göra med att de representerade hennes framtida idéer. Som nu aldrig skulle bli verklighet.
Om jag dör innan mina trådar är slut, önskar jag verkligen att de hamnar i händerna på någon som jag. När jag öppnade de där säckarna var det som att öppna en skattkista. Här fanns påbörjade tröjor och mössor. Här fanns relativt nyinköpta garnpaket med beskrivningar. Här fanns stickor, virknålar och hur många nystan som helst. Jag har nu sorterat allt och slagit ihop hennes trådar med mina. Så får vi se. Vad det blir.
En som också verkar gilla trådar är Pontus Djanaieff. På bilden ovan håller jag ett garnskelett, som han gjort, i handen. Skelettet hängde då lite undangömt på NK Home och det var kärlek vid första ögonkastet för mig. Jag googlade honom häromdagen och hittade ett hemma-hos-rep från Hus&Hem. Det är Pontus själv som tagit några snabba bilder, så det är inget "riktigt" rep. Men kolla skelettet på väggen! Hade ju förstår varit kul om huvudet kommit med ;) Gillar hans hem i övrigt också - humor, färg och retro. Då blir det bra tycker jag.

North by Northwest

Zappade runt häromkvällen och fastnade med stor njutning i de sista scenerna av Hitchcocks North by Northwest. Har sett den filmen ett antal gånger, och jag vet inte vad som är snyggast - Cary Grant eller det fantastiska huset upplösningen delvis utspelar sig i. Har letat efter interiörbilder på nätet, utan resultat. Är det någon som har något bra tips om var man kan hitta bilder från filmer? Det är så ofta jag ser en film och snöar in så mycket på inredningen och arkitekturen att jag glömmer själva filmen...

Dags för färgfrossa

Nej, hörnini, nu blir det mörkt igen och jag har inte gjort annat hela dagen än stirrat in i skärmen. Så nu får vi ha lite färgfrossa, med bilder från ett hem som var med i Metro Bostad i våras. Fotograf är Sofie Sykfont.
Det är en villa i Falsterbo, och Hanne som bor här är från Danmark. Inspiration har hon hämtat från bland annat Mexiko och Indien. Man skulle kunna tro att huset är en gammal skola i rött tegel, eller en ombyggd lada, eller hur? Men det är faktiskt ett nybyggt hus med ett yttre i ren New England-stil. Kul, tycker jag. Blir du som jag inspirerad av Hannes inredning, gå in på Grønlykke och shoppa loss!

Ljusblå drömmar

Idag drömmer jag om våren. Ska till stugan över nyår och hur mysigt det än är att skotta sig fram, tända brasan och frysa lite lagom mycket, kan jag inte låta bli att längta efter frukostkaffe och bok i solen, i trädgården. Köket ska jag ta mig an i sommar, och den här bilden inspirerade Sofie mig med häromdagen.


Foto: Alvhem

Lite Kalabalik

Ojojoj, vet ni vad. Det här inlägget borde jag skrivit för längesen. För det handlar om exakt det jag gillar mest. Människor som låter sig bli tokförälskade, går på magkänsla, blir inspirerade, öppnar ögonen för nya saker, får idéer, träffar nya människor, lär känna nya kulturer och hittar något alldeles eget mitt i det som kanske egentligen är just - lite kalabalik. Så var det för min väninna Lina, som nu lanserat det egna varumärket Lite Kalabalik tillsammans med två kompanjoner. Smycken är först ut, sedan kommer inredning, i kollektionen som hämtar inspiration från Linas främsta inspirationskälla: staden Istanbul. Jag är imponerad, inspirerad och dessutom gillar jag verkligen de här smyckena.

På bilden: Lite Kate och Lite St Tropez. Armbanden finns att köpa i Lite Kalabaliks webbshop och hos Stil Inredning & Design.

Brädor som inspirerar

Var i Stockholm med familjen för ett tag sen. Det blev mycket släkt- och familjefokus, utflykter och annat mysigt. Mina killar ville gå in i den här butiken, och jag hängde på. När de kastar sig över alla dyra märkesgrejer i sådana här butiker får jag anstränga mig för att komma ihåg att jag är den kloka vuxna med plånboken. För när det gäller den här street- och skate-stilen är jag lika såld som mina killar. Spelar ingen roll att jag är en medelålders mamma som inte kan stå på någon bräda överhuvudtaget och skulle se ut som en förvuxen tonåring om jag shoppade loss som jag egentligen vill. Men jag gillar estetiken, varumärkena, färgerna och mönstren. De inspirerar mig, helt enkelt. Och precis som jag älskar att förundras över hur man kan hitta vänner på de mest oväntade ställen, gillar jag verkligen att jag nu sitter här och virkar med de här brädorna som inspiration.

God fortsättning!

Aaah vad jag har firat jul. Och inte är den över än, på långa vägar. Som vanligt slog en förkylning till så fort jag blev ledig, men vad gör det när man ändå planerat för horisontalläge ett par dygn. Ny pyjamas, bra böcker, skinkmackor en masse och tända ljus överallt. Jag har bara liiiite dåligt samvete för att jag inte hann önska er, kära läsare, en god jul innan själva dopparedan. Så jag önskar er härmed en god fortsättning i stället, och hoppas att ni har det precis lika bra som jag. En sak jag sett fram emot med min ledighet är faktiskt att få tid för en hel radda planerade blogginlägg, så jag är strax tillbaka. Ska bara ta en skinkmacka till. Se Love Actually en gång till. Kanske lite mer glögg. Sova en stund i soffan. Ta ett bad. Sova lite till. En skinkmacka. En julfilm till. Ja - vi hörs. Ha det underbart så länge, var ni än är!

Foto: www.marthastewart.com

Årets färg: accentfärg nummer två

När man som jag tillåter sig att blogga lite då och då, händer det att man missar att vara dagsaktuell. Ni har säkert redan läst på andra ställen att Pantones färg för i år är Honesuckle. Förra året var färgen turkos, och de här två färgerna får ju mig att känna mig väldigt hemma. Det är mina två favoriter, som jag alltid fastnar för.

Bilder: Pantone

Till tomten

I år önskar jag mig inte massor av klappar under granen. Har haft ett år som påmint mig om vem jag är och vad jag vill. Och det har varit en gåva i sig. När det blir jul är jag till exempel en person som vill tassa omkring i pyjamas, läsa böcker, se på tv, äta gott och mysa med min familj. (Till skillnad från den jag för ett tag trodde att jag var: en person som gärna tar upp datorn och jobbar några timmar på julaftons kväll, som ser mellandagarna som ett utmärkt tillfälle att få vara ifred på kontoret och vara lite effektiv. Och som önskar sig tusen miljoner svindyra tröstobjekt i julklapp.) I år har jag hittills bara önskat mig en ny pyjamas och säsong ett av Solsidan på dvd. Nu kom jag på en sak till. Tekannan från Höganäs Keramiks nya serie. Formen som här finns kvar från Höganäskrusen gör att den här serien känns som den är gjord för mig. Jag bodde i Höganäs när jag var liten, och har därför en speciell koppling till trakten. Efter Höganäs bodde jag några år i Mölle, innan jag landade i Lund. Hemma på bokhyllan i mina barndomshem stod rader av Höganäskrus. Jag vill ha den vita, eller röda kannan. Tomten kan få överraska mig. Det är Front som står för formen, förresten. Läs mer i Höganäs Keramiks blogg, som skrivs av bloggkompisen Jannice!

Jul på Hitchcocks vis

Jag har vikarierat som redaktör för Metro Bostad några veckor. Vilken bonus att få återse världens roligaste jobb! Jag var redaktör för Metro Bostad fram till i våras. Efter 4,5 år lämnade jag då över redaktörskapet till ytterst kompetenta Anna Braun, för att ägna mig mer åt att driva mitt företag, Doris Reklam & Kommunikation. En del blir förvirrade av det här, men så här enkelt är det: Doris gör Metro Bostad (samt även Metro Hela Helgen och en hel del bilagor åt Sydsvenskan). Jag äger Doris. Anna Braun är anställd på Doris. Hon har tidigare skrivit för Metro Bostad men är alltså nu redaktör. Är ni med?
Det är jag, framför allt eftersom jag får både äta kakan och ha den kvar, och fortsätta jobba med Metro Bostad lite grand. Att ha vickat för Anna, har varit lite som att passa någons söta barn. Jättekul så länge det varar, men mycket beroende på att man vet att man får lämna ifrån sig ungen så småningom...
Metro Bostad kommer ut i Skåne, bor du inte här kan du läsa tidningen här, varje vecka.
Förra året visade jag ju vårt juldukningsreportage från tidningen, tänkte att ni kanske ville se årets också?  Temat den här gången har varit skräck och skratt, och för styling står även denna gång Fredrika S Olsson. Foto: Sofi Sykfont. Ni kan läsa hela artikeln, som är skriven av Lena Anderson, via länken ovan. Där hittar ni också bildtexter med info om prylarna i dukningen. Här kommer alla bilder från repet, det vill säga inklusive några som inte fick plats i tidningen.

Ren i badet?

Kanske ska jag inte säga något om inredningshetsen och allt fokus på hur våra hem ser ut - men ärligt talat, hur många av er "julstylar" badrummet? Gustavsberg har gjort en undersökning som visar att 16 procent av svenskarna gör detta. (I undersökningen, som gjordes av YouGov, deltog 1001 personer.) Frågan är ju vad man menar med "julstyla". Kan väl hända att jag väljer röda handdukar under julveckan, men renar på badkarskanten? Tror inte det.

Foto: Gustavsberg

Biljardrummet

Den här bilden kom i ett pressmeddelande från Thomas Bernstrand som fått Bruno Mathsson-priset 2010. Kul för honom. Mindre kul för mig att få en påminnelse om att jag har ett "biljardrum" i källaren som mest ser ut som ett soprum. Bilden ovan är från Söderbiljarden i Stockholm och visar Bernstrands Poker Pendant Lamp. Helheten får mig att tänka på Tom Ford's film A Single Man och jag undrar om resten av familjen kan tänka sig träpanel på väggarna? 

Hittade en ängel

Glad tredje advent på er allihop! Undrar ni var jag är har jag förlorat mig på Etsy. Bland annat bland tavlor av Lillian.

Vad är det jag vill ha egentligen?

Hjälp - teknikstress! iPad har kommit till Sverige på riktigt. Flera tidningar har filat på sina iPad-versioner länge inför premiären, bland dem finns Sköna hem. Detta stressar mig. Av tre anledningar. 1) Jag förstår fortfarande inte riktigt vad jag ska ha en iPad till, men jag förstår alltför väl att det är jag som är trög och att jag verkligen borde förstå. 2) Jag jobbar med tidningar. iPad borde ha blivit en del av min vardag för längesen. 3) Kombinationen Sköna hems senaste omslag och själva iPadden (jag fattar inte ens vad den heter i plural) är så snygg att jag bara vill ha. Oavsett vad den är och vad den gör och vad den kostar och vad jag eventuellt ska ha den till.

En tjej till J

– Varför får aldrig jag någon post, sa min kollega J som senare skulle bli en av mina allra käraste vänner, en morgon för många år sen. Hon putade med underläppen och såg ut som en liten flicka.
När brevbäraren kom in på kontoret med dagens post hade hon som vanligt inte fått något. Det var inget konstigt med det, hennes jobb var bara sådant, att det inte ingick att få post.
Så var jag i Stockholm en helg och fastnade för en serie kort i museishopen på Östasiatiska muséet. De fick mig att tänka på min söta kollega och jag köpte ett, skrev "Idag fick du post!" på baksidan och skickade det hem till kontoret. Kortet ingick i serien Weekdays av Maria Manuela. Trycket ovan är också hennes, och finns just nu att köpa i Rädda Barnens webbshop. Det tycker jag man kan göra. Och kanske ge det till någon som blir lika glad som J blev för sin post. Titta in på www.mariamanuela.com och se mer - underbara bilder, coola tjejer.

Ifall inte nån sätter fart!

Nej, just det. Du ska inte tro det blir sommar. Ifall inte nån sätter fart. Så nu gör jag det. Jag vet att det är mitt i vintern och alla andra bloggar om julpynt, men jag längtar till sommaren och stugan. Och så fort jag målat fönstren, satt upp dörren till killarnas rum, byggt nytt tak på uteplatsen och så vidare och så vidare... så ska jag lyxa till det med lite småtrevliga projekt som de här. Ovan drivved och några enkla krokar som klädhängare.

Exakt! Så ska det se ut. Har samlat roliga tallrikar i ett år för att sätta upp på väggen i stugköket. Så här ska jag placera dem - som en våg som rullar in från havet. 

Hm. Nazistindiern är redan arg på mig för att jag envisas med att kalla det han kallar milt starkt. Undrar vad han gör om han ertappar mig med att stjäla tallriken...

Alla bilder från Sunset.

Form och kapsyler

Häromhelgen var jag och hälsade på en familj med två små barn. Det är svårt att ha det så där inredningsmagasinsfint hemma när man har två små barn. Men den har familjen har det verkligen jättefint i sitt hus, en gammal lanthandel i en liten by på skånska slätten. Senaste förändringen, som jag fick beskåda sist, var äldsta sonens nya rum - ett resultat av en nyuppsatt vägg i den tidigare butikslokalen. Men visst suckade mamma lite vid förevisningen av det nya rummet vars golv för dagen var täckt av kapsyler. Ett tips till både J och H kommer här - såg den här skapelsen i fönstret hos Formargruppen på Larochegatan i Malmö. Kapsyldjur är ju grejen! Tyvärr registrerade jag inte vems utställningen var - vet någon? Annars kollar jag och återkommer.
Har ni vägarna förbi Malmö kan jag förresten verkligen rekommendera ett besök hos Formargruppen - det är alltid inspirerande. Nedan bilder från butiken.

Bilder dumpade från www.formargruppen.se

Jul på någon annans sätt

Idag är det andra advent, och jag har inte julat till det ett enda dugg här på bloggen, annat var det förra året.  Min egen jul hemma är ett hopkok på mormors gamla bonader, barnens dagiskonst och en armé värmeljus. Mysigt, men inte särskilt genomtänkt. Jag gillar det. Men motsatser dras till varandra säger man, och kanske är det därför jag fastar för den här bilden. Jag tror det är mattan, gardinerna och alla stjärnorna i fönstret som gör att jag, trots att detta egentligen inte alls är min stil, vill ha! Jag får en känsla av snö - inomhus. Bilden kommer från Sköna hem; under rubriken "Jul på mitt sätt" har tidningens fyra inredare skapat sin egen drömjul. Så detta är inte alls min jul, utan Charlotte Petterssons.

Trasiga leder

Vi har varit lite knaggliga, lilla datorn och jag. Det började med att jag hade svårt att resa mig ur sängen på morgonen. Samtidigt började det knäppa oroväckande när jag fällde upp skärmen på datorn. Mer och mer knakade det för varje gång, och mer och mer ont fick jag. Det gjorde ont i ryggen, i knät, i benet, i tårna. När det till slut började ramla ut små metallbitar - nej inte ur min rygg! - ur datorns gångjärn och silvertejpen inte längre höll var det bara att inse. Vi var i riktigt dåligt skick, båda två. Nu har datorn varit hos doktorn och fått en helt ny display, och jag har varit hos sjukgymnasten några gånger. Så nu får vi komma igång igen.

På bilden: Alexander Lerviks "ryggradslampa" T100.