Äntligen - Ikeautställningen!

Sista helgen för Ikea på Liljevalchs. En underlig känsla att se sitt eget liv passera revy i Liljevalchs fina salonger. Jag hade undrat ganska mycket inför besöket. Skulle det bara vara som att gå på Ikea fast utan att få köpa något? Skulle jag tycka som en del - att detta bara var gratisreklam för Ikea och inte hade något på Liljevalchs att göra? Nej, ingen av farhågorna visade sig stämma. Det var som sagt en underlig känsla. Och det är ju bra. När man får en känsla man inte känner igen. När det känns lite konstigt. Då är det oftast bra.
Här fanns mitt barndomshem, min första lägenhet, mina barns rum och en hel del favoritmöbler som känns så personliga att trots att jag vet att de finns i hem över hela världen tror jag ändå inte riktigt att de ser likadana ut där. Det är ju mina Billy-bokhyllor, mina Tomelilla, Klippan, mina PS-skåp.

Nu packas utställningen ner och skickas till Älmhult för en stunds vila. Sedan är planen att den ska ut och turnera, men ingenting är bestämt än. Så håll ögonen öppna.

Res som förr

Vintage Travel är tema för årets Formex-mässa som avslutas i morgon söndag.
Temautställningen visade bland annat en vänthall, som hämtad ur en film från längesedan. Jag associerar till James Ivory's film Room With a View - underbara resemiljöer från tåg och hotell i Italien.
På en mässa som Formex är det lätt att drabbas av Too Much Inspiration. Men den här utställningen var en välkommen oas som jag återvände till flera gånger.

Resa till Formex

Jomen nu ska jag ut och resa. Under de senaste åren har jag kommit igång och rest igen efter småbarnsåren. Bara på de senaste två åren har jag t ex varit i älskade, älskade USA tre gånger. En gång i NYC med hela familjen, en egen tripp till samma underbara stad för kvalitetstid med Anna och sedan ända bort till California tillsammans med familjen för att hälsa på samma Anna. Jag är verkligen lyckligt lottad som kunna göra de här resorna, men tyvärr ger det ju mersmak och det är svårt att inte ha någon ny resa att se fram emot, planera och organiser.
För nu har det inte blivit något rest på ett tag och det kommer det inte att bli framöver heller. Stugrenovering, gäststugebygge och färdigrenovering av radhuset står på tur - nu får jag inte sätta min fot på ett flyg förrän golvlisterna är uppe.
Men, jag klagar inte. Jag kan anpassa mig. Idag sitter jag till exempel och har nästan lite resfeber inför morgondagens tripp till Stockholm och Formexmässan (med Anna - hurra!).
Är mycket tacksam för årets tema - Vintage Travel - som förstärker känslan av riktig resa.
(Att jag åker fram och tillbaka till Stockholm titt som tätt försöker jag låta bli att tänka på.)
Ser fram emot massor av inspiration på mässan och ska även försöka hinna med IKEA-utställningen på Liljevalchs, sista helgen och det är verkligen skam att en IKEA-älskare som jag inte hunnit dit.
Nu ska jag rota runt bland pressinbjudningarna och planera de närmaste dagarna - nästan som att planera en shoppingtur på Manhattan ;)

Blogginspiration

Fastnade i ett inlägg på decor8blog. Holly har precis flyttat från sitt hemland USA till Tyskland och skriver otroligt inspirerande om att ha drömmar, att sätta upp mål och om hur fantastiskt det är när allt plötsligt bara blir precis som man tänkt sig...
Nu följer jag med stor inlevelse Holly och hennes liv i Tyskland på hennes andra blog HausMaus. Och drömmer om mitt liv någon annanstans, någon gång...
(Och tänk att Hannover i Tyskland kan vara någons exotiska dröm? Någon som dessutom egentligen bor i New England? Ja, tänk så det kan vara.)

Arbetsrum i färg

Just nu ser jag allt i färg: klara, glada färger. Dialysrummet - alltså vårt arbetsrum som den förre husägaren använde för hemdialys - ska ställas i ordning. Väggarna blir - vita, naturligtvis. Men de kommer att fyllas med bokhyllor och jag vill ha ett glatt och lagom rörigt intryck. Har börjat samla färgglada saker som inspiration. Här stolen Rin av Hiromichi Konno för Fritz Hansen, Stringhylla i röd pocketmodell och Josef Franks klassiska mönster Manhattan från Svenskt Tenn.

Hemma hos Emla

I våras for jag runt som en tosing och höll på att jobba ihjäl mig. Inte mycket lyckades inspirera mig eller få mig att reflektera över någonting annat än nästa deadline. Men idag städade jag bland mina bilder och hittade några från en snabbvisit i butiken Hemma hos Emla i Lund i våras. Vi hade ett reportage hemma hos Emelie, som har butiken, i Metro Bostad och jag skulle ta några kompletterande bilder från hennes butik. Klämde in detta mellan två möten och här fastnade jag i nuet en stund. För Emelie, som är en ung tjej, älskar att gå till jobbet varje måndag. För hon har en egen affär med fina saker som hon gillar. För så tycker hon att livet ska vara. Roligt och fyllt av fina saker. Som man gillar. Det har hon redan kommit på, fast hon är så ung. Och då kom jag på, att det tycker ju faktiskt jag med. Så i höst ska jag jobba lite mindre och hålla ögonen öppna efter fina saker som jag gillar i stället.

Färganalys

Har tittat igenom gamla inlägg och blickat tillbaka lite i vad som hänt här på bloggen sedan jag helt utan plan bara startade den för en tid sedan. Det var bara en känsla som ville uttryckas och när jag ser tillbaka så finns den där. Vad som förvånar mig är alla färgerna! Detta är en helt färgglad blogg. Förvånande eftersom en annan bloggidé hade arbetsnamnet Svarta Stina - min signatur som ung och arg en gång i forntiden. Senast föll jag så för nya serien Little Helpers från Fritz Hansen. Vill ha den där tamburmajoren!

Bilder från Louisiana

Jo, jag vill ju bo på Ikea, så är det ju. Men ännu hellre vill jag faktiskt bo på Louisiana, Museum of Modern Art i danska Humlebæk. Och precis som i fallet med Ikeas fantasifulla, färgsprakande, mönsterglada rum är det barndomen som spökar. Jag minns hur stora rummen på museet var. Hur klinkergolvet kändes under tollorna (träskor för alla norr om Skåne).
Nu kommer ett litet sidospår: varför varför var dessa tollor det mest praktiska och rejäla skodonet för barn på 70-talet? Alla hade tollor. Särskilt praktiska var de ju verkligen inte, men eftersom inga barnkläder på sjuttiotalet fick vara snygga måste det ju ha varit något med funktionen. Kanske var det materialet? Trä är ju fint. Som pappan i filmen Tillsammans som skulle göra Lego i trä...herregud.
Nej, tack och lov är inte jag uppvuxen bland hippies utan i en civiliserad familj där man tog med barnen på fina konstmuseer. Om än iförda tollor. Som de fick springa omkring på det hårda klinkergolvet med. Jaja. Nu är ju tollor moderna igen så visst har jag ett par igen. Och precis som förr slår jag klackarna i fotknölarna och vrickar fotlederna hela tiden.
Jag minns som sagt lördagsutflykter till Louisiana när jag var liten. Men ibland är det ju så, att man sett bilder på något man varit med om, och vet inte om det är ett riktigt minne eller något man bakat ihop utifrån fotografierna.
Det finns massor av svartvita bilder på mig och min lillebror där vi rusar omkring bland några gigantiska, modernistiska skulpturer på en tillfällig utställning på Louisiana någon gång på 70-talet.
Det finns också en bild på mig, tagen bakifrån, där jag går upp för en fint upplyst trappa. Det är en väldigt fin bild, och varje gång jag står nedanför den där trappan tar jag en bild på någon, ibland mina egna barn, som går uppför den.
Nu önskar jag ju att jag haft de där bilderna och kunnat visa dem, men jag vet inte var de finns. Så jag får väl fortsätta att återskapa dem.

På Louisiana visas just nu nyförvärv. Bland dem några gamla bekanta: de här personliga favoriterna av Richard Avedon.

Äntligen - Ikeakatalogen!

Så fick jag den äntligen i mina händer. På väg hem från jobbet igår kväll sprang jag på en utdelare som gav mig både den nya lilla katalogen och en näve syrliga karameller. Det blev en högtidsstund på tåget hem må ni tro.
Formatet på årets Ikeakatalog är mindre än tidigare, detta för att anpassa den till övriga världen. Jag var lite ängslig inför detta. Det finns ett antal saker i världen som aldrig får förändras för att min världsbild ska hålla ihop och en av dem är Ikea. Jag minns med rysningar hur de för några år sedan gjorde om katalogen till en trist produktkatalog som kompletterades med ett antal "inspirationsbroschyrer" om året. Detta var en mörk tid. Ikeakatalogen ska se ut som den alltid har gjort, och den ska ligga på mitt soffbord, alltid. I bokhyllan står de gamla katalogerna uppradade på hedersplats. Och hur många glossiga inredningsmagasin jag än köper så är det Ikeakatalogen jag vänder mig till när jag har en riktigt hård inredningsnöt att knäcka. Helst skulle jag bo på Ikea och när jag var liten gick jag ofta och la mig med Ikeakatalogen uppslagen på ett riktigt drömrum under kudden. Jag trodde verkligen att om jag bara tänkte och drömde allt vad jag kunde så skulle jag vakna i det där rummet nästa morgon. Ack, barnatro.
Den som har varit hemma hos mig vet att åtminstone delar av barndomens drömmar slagit in. Att jag fortfarande drömmer om att bo på Ikea syns. Och jag skäms aldrig för att jag bor i en Ikeakatalog. När någon är så bra, som Ikea är, så förtjänar de verkligen att lyckas. Det är bara fånigt att försöka stå emot.
I nya katalogen får jag återvända till barndomen. Bland nyheterna finns bland annat sittmöbelserien Rörberg som ger härliga sjuttiotalsvibbar. Miljöerna på bilderna ger samma känsla, med starka färger och vita, tydliga linjer.
Det enda med själva katalogen, som möjligen ger mig en liten känsla av otrygghet, är papperet, och trycket. Bilderna kommer inte riktigt till sin fulla rätt. Kanske är det formatet som gör det, otäckt mycket av bilderna försvinner i "viket" i mitten av uppslagen.
Men överlag. Älskar Ikea för alltid och tar nu med mig katalogen och en flaska rosé till stugan för fredagsmys.

Foto: Pressbilder Ikea

Nya tapeter från Décor Maison

Nya tapetkollektionen Oas från Décor Maison är formgiven av Teija Bruhn. Kollektionen är enligt uppgift inspirerad av naturen och har ambitionen att "skapa lugn och ro i personliga rum". Personliga rum visar man också upp de nya tapeterna i - gillar husvagnarna!

Foto: Pressbilder från Décor Maison