Det går en vind...

Saker som fladdrar i vinden är poesi. När barnen var små, fyllde år och vi hade en stor trädgård, brukade vi fästa ballonger i långa snören i det stora plommonträdet mitt på gräsmattan. Under trädet satt sedan finklädda barn på filtar och åt glass.
Den här färgklicken fångade både vinden och min uppmärksamhet under en shoppingdag i Helsingborg.
Hm. Hur var det nu med de där mattrasorna...

En filt och en bruten tå

Jag virkar en färgglad filt till den nya, svartvita (svart utanpå, vit inuti) gäststugan. (Av vissa även kallad The Black Lodge. Men det ligger vi lite lågt med, annars vågar ingen sova där.)

Det ska bli en långsmal filt, som även passar som sjal och den ska ligga fint draperad över ryggstödet på den vita bäddsoffan som snart flyttar in från "stor"stugan. Så fort vi hittat en ny att ersätta den med där - dessa ständiga kedjereaktioner när man tror att man bara ska fixa EN grej hemma. 

Sjalen är i bomull och virkad med stolpar för att bli lite lagom varm. Varenda garnstump är köpt på loppis, så det är ett riktigt budget/recyclingprojekt. Så fort jag hittar ett bomullsgarn i rätt grovlek måste jag köpa det, sen gäller det att få ihop denna slumpens färgpalett. Kul. Älskar min semester!

Det senaste dygnet har jag kommit långt med filten, men tyvärr av en tråkig anledning. Jag har nämligen råkat ut för en liten hemolycka och tvingats till vila i soffan. Gick rakt in i den gigantiska amerikakofferten och slog i de två yttre tårna på högerfoten igår. Det kändes som jag tror att det skulle kännas om man fick för sig att köra tårna genom en stenkross. Eftersom jag brutit en tå förut insåg jag genast att det var det som hänt. Nu blir det ingen mer träning under semestern och intaget av glass och vin får reduceras kraftigt om jag ska komma tillbaka till jobbet i planerad, strålande höstform om ett par veckor. Synd om mig, tyckte jag. 

Men nu är jag glad igen. Sitter här och torkar tårarna efter en stunds hjärtligt skrattande tillsammans med andra brutna tår över hela världen. Om man googlar "bruten tå" kommer man hit. En tjej som berättat om sin brutna tå i ett blogginlägg har fått en kommentarström som hållit i sig i tre år där folk berättar om sina brutna tår. Detta är inte bara underhållande, det är sjukvårdsupplysning för 2000-talet. 

(Vill ni läsa mer om mina tåincidenter har jag skrivit ett inlägg. Men ni får alltså skrolla tre år neråt.)

Litet hus

Vi har byggt en gäststuga - en friggebod - i sommar. Det är kul med små hus. Som det här, i kartong, av Javier Mariscal för Magis. 1,20 m brett, 1,65 långt och höjd upp till skorstenen är 1,35 m. Litet hus för liten människa, med andra ord. 
Foto: skärmdump från www.designboom.com

Hanna och jag i höstform

Har världens bästa semester. Solar, badar, gympar, promenerar, läser, ser på Entourage, Weeds och, alltid i stugan:
Mad About You. Jag har världens bästa stuga, och fyra veckor om året i alla fall, världens bästa liv. Men idag kunde jag faktiskt förnimma en liten, liten längtan...nej nu tog jag i, jag menar bara att för ett ögonblick kände jag att slutet på semestern eventuellt inte behöver betyda slutet på mitt liv. Jag tog mig till staden för att få i mig en riktigt caffe latte och visa upp min solbränna för främlingar på stadens gator. Kändes verkligen jättebra. Särskilt som jag upptäckte att sommarens träningsmani gett resultat: ner en storlek. Jag provade hur mycket kläder som helst, köpte knappt något. Var bara så nöjd med att det faktiskt fanns något som passade mig. Fortsätter det så här kommer jag kanske att ha mer än ett par jeans som passar mig till hösten. Vilken grej.
Egentligen är hösten min favoritårstid. Det kände jag starkt i våras då jag föll pladask för den här servisen av Hanna Werning för Rörstrand (Foto: Rörstrand)
som kommer just till hösten. De klara höstfärgerna och fina formerna. Precis som jag, i mina skinnyjeans.
(Jag vill verkligen ha den här servisen. Och jag fyller år i oktober. Ok?)

Nej då, jag jobbar inte!

Ett av de roligaste, men ovanligare, uppdragen man kan få som copywriter är att hitta på namn på olika saker. Jag har hittills i min karriär nog bara fått ett namnuppdrag som antogs och användes. Det var ett ungerskt vin jag döpte till Bona Dea - "den goda gudinnan". Idag jobbar jag inte alltid som copy; det blir mer projektledning, chefande och redaktörskap. Men när jag nu är ledig och reflekterar över mitt jobb kommer jag ihåg de där roliga copyjobben man kunde få ibland. Inte betalade de sig, och som sagt, det var verkligen inte alltid man kunde komma på ett namn som uppdragsgivaren köpte. Men kul var det, alltid. Att spåna, hitta på fåniga förslag man bara måste få ur sig innan man kan bruka allvar, att till slut hitta något som låter riktigt konstigt. För så är det ofta. Låter det konstigt är det bra, då är det något nytt och unikt. Sedan får man ju ha gjort sin läxa, tagit reda på bakgrund och hittat ett välgrundad spår.
Nu har jag semester och ska INTE jobba. I stället unnar jag mig att blogga, och att läsa andras bloggar. En favorit som jag följt sedan starten är Frida Berglunds blogg Husmusen. Nu har hon utlyst en tävling på sin blogg, och den handlar om att - javisst - hjälpa henne att hitta ett nytt namn på sin blogg! Detta lilla "uppdrag" ligger nu och puttrar i bakhuvudet på mig när jag målar, solar, gympar, virkar, ser på filmer och slappar. Klart Frida ska ha ett nytt och bättre namn på sin blogg! Fint pris finns också - inredning för 15 000 kr hos Svenssons i Lammhult.

Det ljusnade

Det här inlägget tänkte jag skriva för en månad sedan, när jag var i stugan för en "ojvadjagbehövervilatidförmig
självblablablavistelser" och tog den här bilden. Jo, jag säger bla bla och även BLÄ om sådana käcka idéer nuförtiden. Ibland kräver livet att man tar i lite extra och det har jag fått göra den här våren. Helt medvetet har jag gått rakt in i elden och visst, svett mig en del. Men jag har också kommit så långt i livet att jag kan sätta gränser och säga NEJ. Så jag har klarat mig rätt bra.
Men visst har jag jobbat mycket. Jag och många andra. Den här jäkla finanskrisen (jag har fortfarande svårt att få in i mitt huvud att ett ord som "finanskrisen" är något som har med mitt liv att göra. Jag bryr mig väl inte om några finanser? Jag har väl koll på mina egna kriser?) som drabbade mig personligen någon gång i vintermörka januari har drabbat andra långt tidigare och mycket värre. Så mitt mörker är inte värre än någon annans.

Men. Så för en månad sedan, när jag kom till stugan kände jag att det faktiskt ljusnade. Där stod stugan med flagande färg, trasiga hängrännor och med höstlöven kvar i drivor på uteplatsen.
I rabatten vid ytterdörren, där jag cirka vartannat år trycker ner några plantor av vilka kanske en tredjedel överlever, stod de här blommorna och bara strålade. Hur glada som helst. Hallå det är sommar, här är vi! Vad brydde sig de om finanskrisen?

Jag vet inte vad de är för sorts blommor och det spelar heller ingen roll.

De blev ljuset i slutet av min tunnel.