tisdag 31 mars 2009

Tisdags- inte blues utan turkos

Störig tisdag. Vanliga tisdagsstressen, plus ett barn glömt på fritids och avskedsfika för en kollega som slutar. 
Två ljuspunkter dock: vårsolen och mina turkosa ben. Som för övrigt möttes av de hjärtligaste av gapskratt när jag kom ner för trappan i morse. 

(Jag vet att bilden ser konstig ut. Det beror på att den är upp och ner. Försök själva fotografera era egna ben. Jag vill även påpeka att mina ben är ganska mycket längre än de ser ut upp och ner. )

måndag 30 mars 2009

Tapeter i hallen dock inte på väggen

Så gick ännu en helg utan att någon i familjen Lodén Bjarme satte upp de nya halltapeterna. Men vi har ju faktiskt fortfarande fullt upp med att förundra oss över att vi faktiskt, till slut, överhuvudtaget lyckades köpa de här tapeterna. Efter ett antal vändor till färgaffären, ett ändlöst bläddrande i hemlånade provpärmar och diskussioner som inte ledde någon vart. Så. Bestämde vi oss bara för att bestämma oss och impulsbeställde de här från Tapetorama, utan att ens ha sett dem i verkligheten. Men nu finns de i verkligheten. De är från Mimous senaste kollektion, har ett mönster av rosor i korsstygn och ligger snyggt och prydligt i en låda ovanpå skåpet i vår hall. 

Någon gång kanske de kommer upp på väggarna. Vad som talar emot det är att vi fortsätter att fylla våra helger med olika aktiviteter som inte har det minsta med tapetsering att göra. En annan sak är ju det faktum att det inte finns någon i familjen Lodén Bjarme som vet hur man gör när man tapetserar. Det enda som talar för att de fina korsstygnsrosorna en dag kommer att pryda vår hall - det är faktiskt att svärmor kommer på besök på lördag. 

söndag 29 mars 2009

Älvor finns

Fönstershopping och smörrebröd













Söndagar är egentligen de bästa dagarna för en tur över till huvudstaden på andra sidan Sundet. Inte för mycket folk, lugn och skön stämning. Lagom mycket öppet, gott om plats på restauranger och caféer. Skiner solen som idag är det oslagbart. Vi hade gäster från Stockholm och naturligtvis måste vi visa upp Skåne från sin bästa sida. Vilken ofta visar sig vara Danmark. 

Att affärerna inte var öppna var tur. Med tanke på den svaga kronan är det ju nästan så att man vill ta matsäck med sig, men smörrebröd med karrysild,  fiskefilet eller lun leverpostej smakar inget vidare efter en timme i kylväskan. Så idag blev det, åter igen, favoriten Restaurant & Café Nytorv. God mat, gott sällskap och en riktig, genuin dansk miljö att insupa i fulla drag. 

Solen sken, affärerna var stängda, plånboken vilade tryggt i handväskan - endast kameran var vaken. En underbar vårdag i Köpenhamn! 

Jag kan tänka mig att återkomma med några "riktiga" shoppingtips från Köpenhamn senare i vår. Om bara kronan hämtar sig lite.

Tillsvidare får ni hålla till godo med bilder. Klara vårfärger hos Mulberry och Marlboro Classics, dukat i vitt på Illums Bolighus, och så lite gott och blandat från mysiga Læderstræde (går parallellt med Strøget mellan Højbro Plads och Nytorv). Bland annat från favoriterna Grønlykke och Stilleben.

Prinsens silver


I fredags kom de första bilderna på Carl Philip Bernadottes bestickserie CPB 2091 för Mema/GAB. Med viss skepsis tittar jag på dem och har svårt att vara objektiv. I dessa dagar, med förestående kronprinsess/gymägarbröllop är det lätt att bli lite fanatisk i sin republikanska inställning. Men. 

Besticken är fina! Enkla, raka, rena men samtidigt lite trubbiga, barnsliga och naiva i formen. Som gjorda av en lillebror som suttit och pysslat i skuggan av sina vackra storasystrar.

Och även republikanen i mig måste ju gilla det här: killen kanske skaffar sig ett riktigt jobb, i stället för att åka omkring och vinka hela livet. Ser med spänning fram emot vad vistelsen på Lantbruksuniversitetet i Alnarp ska leda till. 

Frågan är vilket som är det mest korrekta smeknamnet på Carl Philip Bernadotte just nu bara. "Designprinsen2"eller "Alnarparn"? Jag lutar åt det senare.

fredag 27 mars 2009

Gul bil!













För en hel del år sedan lärde mina två ganska mycket yngre systrar mig leken Gul bil. OM det nu skulle vara så att det finns någon som inte känner till leken så ska jag försöka förklara hur den går till:

När man ser en gul bil ska man ropa: Gul bil!
Bra lek när man åker bil långt. Mycket mer än så finns inte att säga om leken. 

När mina systrar lärde mig Gul bil utgick jag från att de hittat på den själva. Det var en typisk sådan där intern, dum meningslös grej som bara de inblandade tyckte var kul. LÅNGT SENARE skämdes min son över mig då han tvingades förklara för mig att ALLA leker Gul bil. 

Men idag leker jag gärna Gul bil, så när ett mail med Vipps nya limited edition-färg dök upp häromveckan ropade jag genast förtjust GUL BIL! Att inspirationen till den gula färgen dessutom kommer från NYC's klassiska Yellow Cabs (tips: Gul bil - jobbigt att leka på Manhattan) gjorde mig ännu gladare. 

Pressbild från Vipp. 

Vår i New York and I liked it that way


Äntligen vårluft! Åt lunch på en uteservering på Lilla Torg idag. Finlunch med ryggbiff, kryddsmör och ett glas rött. Jomen. Nu håller vi helg. 

Eftersom jag är en sån där som tycker att det gör ont när knoppar brister blir jag gärna lite sentimental så här års. I år är det extra lätt. De senaste två vårarna har jag nämligen åkt till favoritstaden New York. Senast åkte jag över alldeles själv för att träffa världens bästa Anna B, som bor tillfälligt i USA. Vi bodde på Hotel 17,  där Woody Allens Manhattan Murder Mystery
delvis utspelade sig. Udda tapeter, dusch i korridoren, mycket suspekt hiss (den som sett filmen glömmer aldrig Woody Allens underbara panikstund i just denna hiss), skumma permanentboende gäster (en alltid beväpnad med ett baseballträ) gjorde detta till mitt hem på Manhattan. En vacker dag ska jag åka dit igen, sätta mig vid det lilla skrivbordet vid fönstret, titta ut över bakgårdarna, och skriva. Då vetefan om det inte blir en hel bok. Någon gång. 

Anna anslöt från sitt håll en dag efter mig, så jag hade ett helt dygn ensam på Manhattan först och kunde göra precis vad jag ville. Detta var en av de bästa dagarna i mitt liv. Någonsin. Att gå där, helt ensam och anonym, omgiven av denna obeskrivliga stad. Hade all tid i världen, ingenting planerat och ingen annan att ta hänsyn till än mig själv. 

Jag gick de cirka 60 kvarteren från hotellet till The Whitney, stannade ganska många gånger på vägen för shopping och ett antal lattes på Starbucks. Spenderade sedan resten av dagen på The Whitney. Det var första gången på mycket länge som jag fick gå i lugn och ro genom ett helt museum, med audioguide, helt i min egen takt. Lycka. 

Inspiration var vad jag kom till Manhattan för att finna, och det gjorde jag. Bilderna här är från Annas och min vintageshoppingdag på Bedford Avenue i Williamsburg och tagna av mig. (Anna ville att vi skulle göra ett shoppingrep men jag hade jobbat så hårt för att kunna vara ledig att allt jag ville var att shoppa. Men några bilder blev det i alla fall. Men alltså, förlåt Anna. Världens bästa. Nästa gång, ok?)